För någon vecka sedan fick morsan ett vykort med blommor på. Texten va skriven med en omisskännlig handstil, och den gratulerade henne på födelsedagen (14/6)  och talade om den fina starten på sommaren. Kortet kom från pappas moster som varit död i flera år.

Enligt postämpeln va det skickat den 21/12 11. Men frimärket var från 94-95.  Alltså en hälsning från andra sidan.


Julen är över, firades stilla och lugnt i Granvåg. En tur på återvändardagarna hanns de med också. Trevligt att träffa alla igen. Lagom med en gång om året :D

Nu ä det tillbaka i sadeln som gäller!

Man kanske ska göra ett nytt försök att skaffa sig ett liv, Har läst om att de ska finnas något som heter det. Får grunna på saken över julen, då får man iaf åka hem

Till slut hade jag inget val, ja va tvungen att byta lur, den förra ä klart döende. Så nu ä Sonny Ericson Xperia Ray på plats. Börjar få lite kläm på det hela.

Ä det som gäller i Sjöstan idag, rent blir det.

Snart har man stället för sig själv tills en bit in i Jan då båda mina ohängda sambos drar till varmare bredgrader.

Som nog nämt tidigare har jag en sådan där " 10 års dagbok"  typ som en allmonack. Vart blad innehåller en dag och 10 rutor. Hägner ni med?

Nu har man passerat 1 års dagen på den boken, rätt kul att se va man gjorde i fjol. Kan ju säga så möe att de va mer snö då!

"The future always so clear to me had become like a black highway at night.

We were in uncharted territory now, making up history as we went along". / Sara Connor

 

Lite så ligger det till, saker har förändrats, vägen tagit en oväntad vändling. Den ä  mörkare på de personliga planet, medans den på det proffersionella behåller tagit en ny  kurs och där tränger strålkastarljuset långt in i framtidens mörker. När/hur svänger den igen?  Man får se vart den blåser en

Var med E på Vasa muset häromdagen, intressant men en sak slog mig, längst ner fanns skelett efter några av besättningsmedlemar. Det betog mig illa, vet inte riktigt varför, en av dem va vasas styrman, han dog på sin post, som flera andra, och dem får vila i ett musem, under en glaskiva, bredvid sitt skepp. Ä det en värdig viloplats för en soldat/sjöman? Borde dem inte få riktig grav? Vem går på ett skeppsmuseum för att se på skelett?

Hoppas deras andar har frid